RIL - News | Forums | Search | Rilpedia | Bibeln | Source

Du skall döma

Main picture

Bibeln befaller på flera ställen troende att döma, testa, urskilja, utvärdera, diskriminera och differentiera, men gör vi kristna detta?

Originalartikel "Thou Shalt Judge".
Av Bill Muehlenberg, CultureWatch


Du är befalld att döma

Nej, jag har inte uppfattat detta fel: Jag lämnade inte av misstag bort ett ord ur min titel. Medan jag förvisso har Matt 7:1 i åtanke är min tes här att troende är befallda att döma. När Jesus sade till oss att inte döma i texten i Matteus refererar han med klar hänvisning till en skenhelig eller hycklande dom. Det omedelbara sammanhanget (Matt 7:1-5), och helhetssammanhanget i Skriften gör detta mycket tydligt.

I Bibeln finns många ställen som uppmuntrar troende att döma, att testa, urskilja, att utvärdera, att diskriminera, och att differentiera. Tyvärr lever vi i en värld som undflyr allt detta, och försöker övertyga oss att vi aldrig får döma någon eller något.

En skev bild av tolerans har smittat världen, men tyvärr har även
en stor del av kyrkan förorenats av dessa dumheter. Troende går regelbundet runt och säger till andra troende hur obibliskt och oandligt det är att döma. Den verkligt ironiska saken här är naturligtvis att på just detta sätt är dessa troende ganska dömande. De är ganska glada i att tjata på och kritisera andra troende för vad de anser vara fel och icke kristuslikt beteende. Vad de i själva verket gör i den processen är att de starkt dömer andra!

Jag har haft ett antal medkristna som läxat upp mig i ganska starka ordalag angående att döma. De känner sig helt tvungen att berätta hur fel det är att vara fördömande. Men de
verkar bara inte kunna göra denna kopplingen: de är fulla av kritik och dömande över mig när de näpser mig för att vara kritisk och fördömande.  I själva verket är de helt inriktade på att tillrättavisa mig när de föreläser för mig om hur fel det är att tillrättavisa andra.

Sanningen är att i verkligheten kan
ingen komma ifrån att döma. Även om man hävdar att döma är fel, är detta fortfarande att göra en bedömning! Dom har helt enkelt att göra med urskiljning eller utvärdering. En ordbok definierar 'dom' så här: "Processen att formulera en ståndpunkt eller utvärdering genom omdöme/urskiljning och jämförelse."

Och ordet döma betyder helt enkelt "att bilda sig en uppfattning om, genom noggrann vägning av bevisning och prövning av premisser... att fastställa eller uttala efter utredning och överläggningar." Detta låter som ganska bra saker för mig. Och det är det faktiskt också. Och Skriften befaller oss
överallt att göra just dessa saker.

Att förstå Matt 7:1

Innan vi ser på några bibliska passager som uppmanar oss att döma, låt oss se efter lite mer i detalj på en av de mest felciterade och missförstådda texterna i Bibeln: Matt 7:1. Här är hur hela perikopen (v.v. 1-5) lyder:  

1: "Döm icke, på det att inte ni må bliva dömda; 2: ty med den dom varmed ni dömer skall ni bliva dömda, och med det mått som ni mäter med skall ock mätas åt eder. 3: Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men inte bliver varse bjälken i ditt eget öga? 4  Eller hur kan du säga till din broder: 'Låt mig ta ut grandet ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga? 5: Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga."

Så vad är Jesus ute efter här? Jesus varnar om dem som fördömer andra, som i självgodhet och hyckleri fördömer andra och agerar på ett hyperkritiskt sätt. Han säger inte att vi aldrig skall engagera oss i moralisk urskiljning och utvärdering. Som Martyn Lloyd-Jones säger: "Genom att försöka undvika tendensen att fördöma, har folk svängt rakt över till den andra ytterligheten, och så har de på nytt en felaktig hållning."

David Turner kommentarer "Lärjungeskap kräver oundvikligen förmåga att döma med urskiljning  om enskilda personer och deras läror (t.ex. Matt 3:7 ...). Jesus själv fäller sådana domar (t.ex. Matt 4:10 ...). Jesus förbjuder
inte här vad han har befallt och exemplifierat på annat håll. Vad som är förbjudet är en sträng, kitsligt dömande attityd som granskar andra utan att kasta ens en blick på sig själv."

Sundhet i lära och liv

Och av stort intresse är den följande versen: "Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er." (Matt 7:6): Vad handlar allt detta om? Det låter för mig verkligen som dömande. Faktum är att det skall så vara. Hur kan någon veta vad som är heligt och vad som inte är det om man inte urskiljer, utvärderar, prövar och, ja, dömer?

Och bara några verser senare i samma kapitel är Jesus inne på detta igen: Att döma! Här är vad Matteus 7:15-23 säger (SFB):

"Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden.  Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.  Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!"

Hur kan vi avgöra om en profet är sann eller falsk om vi inte dömer, urskiljer och prövar? Vi måste faktiskt vara fruktgranskare. Principen här finns i det gamla talesättet, "sådan rot, sådan frukt." R.T. France anmärker; "frukten är inte [slutligen] fastställd, men tanken är helt klart att högtidliga bekännelser skall testas genom praktiserande."

Men
det är troligt att frukten (resultatet) av både tro och beteende är vad som måste bedömas och utvärderas. Som John Stott anmärker, "Den första typen av "frukten" genom vilka falska profeter röjer sin rätta identitet handlar om karaktär och leverne... En andra "frukt" är mannens faktiska undervisning... Vid undersökning av en lärares meriter måste vi pröva både hans karaktär och hans budskap."  Biskop  Ryle sammanfattade detta på ett bra sätt: "Sund lära och heligt leverne är kännetecknen för sanna profeter '."

Nödvändighet att döma

Av vad jag redan har sagt bör det stå klart att det finns minst två viktiga områden som kristna måste vara omdömesgilla inom: sanning och villfarelse samt rätt och fel. Skriften uppmanar oss att pröva, bedöma och utvärdera båda dessa områden. Vi skall undersöka läromässig undervisning och trosatser, och vi har att utvärdera en troendes beteende och agerande.

Fundera över några passager som talar om behovet av att döma i lärofrågor. En klassisk text i detta avseende är Apg 17:11:

"Judarna där [Bereerna] var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så."

I likhet med Bereerna får vi inte okritiskt acceptera allt vi hör - inte ens från stora gudsmän - men vi måste noggrant pröva budskapet huruvida det överenstämmer med Guds sanning.

Som William Larkin noterar så manifesterar sig Bereernas ädla karaktär på två sätt: "Det finns en stor iver att ta emot budskapet. Men trots det är folkets entusiasm inte
godtrogenhet, utan de utsätter Paulus budskap, Guds ord, för noggrann granskning."  Eller som John Stott uttrycker det, "De kombinerar mottaglighet med kritiskt ifrågasättande."

Och som John Polhill påminner oss: "Det var ingen snabb undersökning heller, inget veckans sabbatsmöte, som i Thessaloniki. De träffades istället dagligen för att söka i Skrifterna." Vilken bra modell för alla troende att följa.

Ett annat ställe är 2 Thess 2:3: "Låt ingen bedra er på något sätt." Tanken är att villfarelser finns överallt runtomkring oss och vi måste skydda oss
själva mot det. Endast granskning under bön och genom att döma vad folk säger i ljuset av Skriften kan vi undvika att bli lurade. Som G.K. Beale påminner oss, "vilseledande idéer kan förmedlas på många olika sätt som får dem att verka attraktiva och sanna." Men vi är kallade att se bortom den yttre skepnaden, och noggrant bedöma vad som undervisas.

Konfrontation och tillrättavisning 

Dessutom uppmanar oss Skriften att döma beteenden. Detta inkluderar både oss och andra. Jesus gjorde detta mycket tydligt. I Luk 17:3 förmanar han oss med dessa ord: "Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom."   Joel Green kommenterar detta med; "Vad Jesus råd är, är för det första konfrontation, och för det andra, beredvillighet att förlåta." Jag är inte säker på om dagens kyrka är väldigt bra på att göra någondera!

Darrell Bock förklarar vad
tillrättavisning handlar om: "lärjungar har att ta del av varandras åtagande att sträva efter rättfärdighet. Därför uppmanar Jesus dem att tillrättavisa en troende som syndar, inte för att han vill att lärjungar skall lägga sig i andras angelägenheter, men eftersom han vill att gemenskapen önskar den rättfärdighet som resulterar i ansvar inför varandra för det sätt de lever. Sådana uppmaningar är vanliga i NT."

Även Paulus
uppmanar oss att döma andra. I 1 Tim 5:20 säger han:

"Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning."

I en tid då troende avskyr att konfrontera någon annan, och där kyrkodisciplin har nästan försvunnit,  måste sådana kommentarer verkligen  låta helt främmande.

Gordon Fee kommenterar, "Det här kan verka lite hårt och kärlekslöst, men ...
det är av hänsyn till hela gemenskapen. Poängen är att de andra kommer att uppleva " fruktan för Gud" genom sådan offentlig tillrättavisning." Om "dömande" är en term som sällan hörs i dagens kyrka, så gäller detta även "  fruktan för Gud" (gudsfruktan).

Naturligtvis finns det ett antal sådana passager som talar om behovet av, samt rätt sätt, att utföra kyrkodisciplin. Detta är inte platsen att gå in på detaljer i den frågan. Det räcker med att säga att all kyrkodisciplin har till syfte att återupprätta en felande broder. Men det börjar med konfrontation, dömande av handlingen samt tillrättavisning.  R
ilnews anm.: Och denna korrigering kompletteras sedan lämpligen med  förmaningens  två andra huvudkomponenter; undervisning om hur och varför denna korrigering samt uppmuntran för den som uppriktigt vill försöka bättra sitt beteende.

Orubbligt fasthet

Och naturligtvis har vi att döma även oss själva. Här är två texter - av många - som talar för detta. I 1 Thess 5:21-22, uppmanar oss Paulus att "men pröva allt, behåll det goda, och håll er borta från allt slags ont." Flera bibeltolkare har noterat att detta avsnitt grundar sig på bildspråk för testning av metaller, eller mynt, och man kan tänka på detta i termer av att skilja sant eller äkta präglade mynt från falska eller förfalskade mynt. Precis som omdöme och urskiljning behövs när vi bedömer mynt, så behövs det även i det andliga livet.

Som Leon Morris påpekar, "Alla saker
måste prövas. Och inte bara prövas, utan helhjärtat godkännas eller beslutsamt underkännas som ett resultat av prövningen. Att "hålla fast" betecknar ett orubbligt godtagande av det goda. Det får inte finnas halvmesyrer."

Självprövning

Ett konkret exempel på att döma sig själv återges i 1 Kor 11:28: "Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren." Utan en sådan självrannsakan utsätter den förmätna troende själv sig för gudomlig dom (vers 29-32). Som Paulus varnar i v. 31, "Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda."

Även Petrus har sagt liknande saker; "domen måste
börja på Guds hus" (1 Petr 4:17). David Prior påpekar; "Varje kristen är skyldig, inte att nå vissa moraliska och andliga nivåer av fullkomlighet (påhittade eller på annat sätt), men att sträva efter noggrann och ärlig självprövning."

Paulus sammanfattar allt detta mycket bra i 1 Tim 4:16: "Ge akt på dig själv och på din undervisning(/lära)"

Slutsats

Många andra texter skulle kunna nämnas här. Poängen är att troende är kallade till att döma. Vi är kallade till döma om den lära vi lyssnar till. Vi är kallade att döma oss själva och vårt uppförande. Och vi är kallade att döma andras uppförande.

Så nästa gång du hör någon hänsynslöst slänga ur sig citat ur Matt 7:1, påminn honom då om att han måste förkunna "allt (hela) Guds rådslut." som
Paulus uttryckte det i Apg 20:27. Att rycka loss ett textavsnitt ur sitt sammanhang är inte bra. Ja, vi skall undvika en hyperkritiskt fördömande attityd. Men vi är också kallade att pröva, justera, urskilja, utvärdera, diskriminera, och döma. Att inte göra detta är att förneka vår kristna kallelse.

Av Bill Muehlenberg

 

Fotnot: Länk till originalartikel.

0
Ditt betyg: Inget