Missionsprovinsens frieri med katolsk tro

Lutheraner och katoliker eniga om rättfärdiggörelsen och därför bortkastat att strida.

---

Öppet brev sänt till Missionsprovinsens samtliga biskopar och dess provinssekreterare Bengt Birgersson.

---

Med stigande oro ser undertecknade hur ledande företrädare för Missionsprovinsen gång på gång ger uttryck för prokatolicism (för katolsk lära).

Rättfärdiggörelsen 

På Missionsprovinsen hemsida har syster Marianne i Alsike kloster i ett par artiklar förringat reformationens kamp för läran om rättfärdiggörelsen genom tron allena. Hon anser att nu har lutheraner och katoliker kommit så långt i gemensam förståelse att det är bortkastat att utkämpa 1500-talets strider i frågan.

Nu senast har Missionsprovinsens biskop Göran Beijer tillsammans med bl.a. den katolske biskopen Anders Arborelius celebrerat den gudstjänst där grundstenen lades till Enhetens kyrka intill Östanbäcks kloster.

Avlatsbrev

Så sent som under jubelåret 2008-2009 utfärdade Arborelius i enlighet med påvens direktiv ett dekret om fullständig avlat, d.v.s. befrielse från straff för synder som redan är förlåtna. Avlaten erbjöds dem som gjorde vallfärd till den påvliga basilikan S:t Paulus i Rom och där bad efter påvens anvisningar.

Återförening under påven

 Östanbäcks kloster leds av fader Caesarius Cavallin, initiativtagare till och hedersordförande i Förbundet för kristen enhet, som i enlighet med Andra Vatikankonciliets uppmaning till enhet strävar efter en återförening med den romersk-katolska kyrkan och alla kristnas underkastelse under påven.

Förra sommaren medverkade han vid en av Missionsprovinsens prästvigningar.

Antikrist

Påvens kyrka utpekas i våra lutherska bekännelseskrifter som antikrists kyrka (SKB, s 228-229, 257, 321, 347 och 655).

Detta med rätta, bland annat eftersom till denna kyrkas många och grova villfarelser hör att den fördömer dem som lär att en människa blir rättfärdig genom den blotta förtröstan på Kristus och Hans verk (Tridentkonciliet, Dekret om rättfärdiggörelsen, canon 9).

Villfarelser

Ytterligare några exempel villfarelser hämtade från Katolska kyrkans katekes (KKK) som utgavs så sent som år 1995, är bland annat följande:

  

•  Katolska kyrkans universalanspråk: ”Endast genom Kristi katolska kyrka, som är den universella vägen till frälsning, kan man få del av nådemedlen i deras fullhet” (KKK, 816). 
•  Skärseld: ”De som dör i Guds nåd och vänskap men är ofullständigt renade även om de är säkra på sin frälsning undergår efter sin död en rening för att uppnå den helighet som är nödvändig för att träda in i himlens glädje” (KKK, 1030).
  
•  Mariakult: ”Maria är den som ber på ett fullkomligt sätt och kyrkans urbild. När vi ber till henne ansluter vi oss med henne till Faderns plan” (KKK, 2679).
  
•  Mässoffer för de döda: ”I kraft av ´de heligas gemenskap´ anbefaller kyrkan de avlidna åt Guds barmhärtighet och bär fram böner för dem, särskilt det heliga mässoffret.” (KKK, 1055).
• Det antikristliga påveämbetet: ”I kraft av sitt uppdrag som Kristi ställföreträdare och hela kyrkans herde har biskopen av Rom nämligen den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och kan alltid utöva den fritt” (KKK, 882).
  
• Helgelsen inkluderas i rättfärdiggörelsen: ”Rättfärdiggörelsen omfattar alltså syndernas förlåtelse, helgelse och förnyelse av den inre människan” (KKK, 1989).
• Hedningars frälsning genom lagen: ”De som inte vet något om Kristi evangelium och hans kyrka men är utan skuld till detta, kan uppnå den eviga räddningen om de söker Gud med uppriktigt hjärta och under nådens inverkan försöker handla efter Guds vilja som de känner genom samvetets röst” (KKK, 847).
   
• Marias syndfrihet och kroppsliga upptagande till Himmelen: "Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten. Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död" (KKK, 966).
• Den apostoliska successionen: ”Med lokalkyrka, som i första hand är detsamma som ett stift (eller en eparki), menas en gemenskap av troende kristna som är förenade i trons och sakramentens gemenskap med en biskop som är vigd i apostolisk succession” (KKK, 833).
  
• Synergism: (Gudomlig och mänsklig samverkan) ”Icke desto mindre är det lika sant att tron är en sant mänsklig handling. Det strider varken mot människans frihet eller förnuft att förtrösta på Gud och bejaka de sanningar som han har uppenbarat.” (KKK, 154).

Lyda påven

Med förfäran undrar man hur Missionsprovinsen, som säger sig stå för biblisk-luthersk tro, kan välsigna sådana initiativ som Enhetens kyrka.

I Schmalkaldiska artiklarna, en av de lutherska bekännelseskrifterna, skriver Luther: ”Men påven vill inte lämna tron (på Kristus) i fred utan säger, att man måste lyda honom, om man skall varda salig. Detta vilja vi icke göra, utan hellre dö i Guds namn” (SKB, s 321).

Biskopsbefrämjad villfarelse

Det är ett uppenbart brott mot biblisk-luthersk lära att agera som biskop Göran Beijer gjort då han och Missionsprovinsen på detta sätt befrämjar romersk-katolsk villfarelse. En biskop är ju satt att vaka över den sanna bibliska läran.

Ingemar Andersson

Lars Borgström,

präster i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet

 

 

---

Fotnot:

Se även unik dokumentär om Katolsk tro i kris. Med svensk text.

http://www.lutherskaforsamlingen.se/

http://www.missionsprovinsen.se/

Schmalkaldiska artiklarna

Text:

Min nåd är dig nog, sade Herren till mig,
ty min kraft, är fullkomnad, uti svagheten.
Det är Herrens, stora underbara, gåva;
- Amen!

Ty av nåden, är vi frälsta, det är ej vårt eget verk,
ej genom gärningar, så att ingen, kan berömma sig.
Det är Herrens, stora underbara, gåva;
- Amen.

Därför vill jag, mig berömma, utav svagheten
ty i svagheten, finns styrkan, då är Herren stark i mig.
Det är Herrens, stora underbara, gåva;
- Amen!

Ty av nåden, är vi frälsta, det är ej, vårt eget verk,
ej genom gärningar, så att ingen, kan berömma sig.
Det är Herrens, stora underbara, gåva;

- Amen!