Allt fler protestantiska ledare verkar för enhet med Katolska kyrkan, och flera besöker just nu Rom och påven. I Sverige har de kritiska rösterna snart helt tystnat.
Ledare för Pingst i Sverige besöker just nu Rom och påven. Inom frikyrkor och väckelserörelser är trenden klar, man talar om enhet och kärlek, men har svårt att se det tunga ok som gömmer sig bakom den fina ytan. Men missionärer som har verkat inom de katolska områdena och följt den katolska kyrkan på nära håll är inte lika positiva till det som nu sker.
Vi vill i denna artikel påminna om en rad obibliska lärosatser i den Romersk Katolska Kyrkans (RKK) lära som under århundraden samlat på sig religiösa traditioner som leder människor bort från nåden och sanningen i Kristus och in i andlig träldom.
Farligt under imponerande yta
Den katolska kyrkan kan ge ett imponerande yttre intryck. Och i alla tider har ett mäktigt och imponerande yttre utövat stark dragningskraft på sådana människor som låter sig imponeras endast av det som syns för ögonen. Under en fin yta kan dock dölja sig en grymhet och likgiltighet för sanningen och sådana villoläror som omärkligt försätter människor i antingen falsk säkerhet eller i andligt slaveri.
I en insändare i tidningen Dagen uppmanade Emanuel Sandberg de svenska ledarna för pingströrelsen att inte åka till Rom. Han säger:
"För ett tag sedan träffade jag en katolsk präst som sa att Katolska kyrkans mål är att ena alla kyrkor under Rom. Bara ett sådant uttalande borde avråda pingstpastorerna från att åka. Det finns så mycket som är ren villolära i katolikernas tro. Några exempel: Skärselden, tron att vinet blir Jesu blod vid nattvarden, tillbedjan till helgonen och Maria, att Maria var en syndfri person (ingen har varit syndfri utom Jesus), påven som Kristi ställföreträdare på jorden. Vem är det som förföljt frikyrkorna i till exempel Sydamerika? Jo, Katolska kyrkan."
Oansvarigt naiv tolkning "till det bästa"?
Men trots varningar från människor på gräsrotsnivå förespråkar allt fler protestantiska ledare, pastorer och även präster i predikningar, artiklar och bloggar en överslätande attityd till katolska kyrkan. Exempel:
Pingstledaren Hörnmark verkar inte lägga märke till att katolska kyrkan har kvar mycket gamla "nyanser" samt att nya obibliska traditioner lagts till i läran. Bloggaren Lindahl å sin sida noterar att han vid sitt (andra) besök i Rom kände igen vissa drag från ett bönehus inom den laestadianska väckelsen. Han utbrister: "Kändes nästan som Roms laestadianska bönhus!"
Kanske var det en atmosfär av traditionsbundenhet som förde tanken dit, men om det handlar om en liknande träldomsanda så är det ett varningstecken. Lindahl, som är präst i Svenska Kyrkan, noterar vidare efter sitt gudstjänstbesök i RKK att "den tro som kommer till uttryck i liturgi och böner bör man vara ett med". Denna enhet en menade han sig avslutningsvis också ha med RKK.
Som skäl för sin positiva tolkning av det katolska hänvisar Lindahl till Luthers kommentar till det åttonde budet som säger att "tolka och tyda allt till det bästa". Bibelns apostlar hade dock rakt motsatt attityd till dem som spred villolära och "bespejade" friheten hos de kristustroende. Genom att istället varna för villolära tog apostlarna sitt ansvar för de människor de ledde fram till friheten i Kristus.
Enfaldiga kritiker
En före detta missionär i katolska länder Daniel Forslund, som har en mer kritisk attityd till RKK, säger på sin blogg:
- "Man får onekligen känslan av att vi som inte längtar efter enhet med maktapparaten – vatikanen, är bakåtsträvare, lite enfaldiga och olärda. Å ena sidan kan man undra över vem det är som inte är påläst och vem som egentligen sticker huvudet i sanden? Å andra sidan, om vi som säger nej tack till enhet med världens största sekt är naiva, enfaldiga eller till synes dåraktiga har vi gott sällskap! Så säger Paulus;
1 Kor 1:20 Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap?
1 Kor 1:27 Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam.
1 Kor 3:19 Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet: ”Han fångar de visa i deras klokskap”
Slut citat.
Sammanställning av Katolska kyrkans villoläror
Nedanstånde punkter visar på behovet att stå emot och protestera mot Katolska kyrkans lära. Sammanställningen är baserad på bloggen Aletheia samt Bertil Lundbergs sammanställning av Katolska kyrkans villoläror. Faktauppgifterna är förhållandevis fria från tolkningar men innehåller påpekanden om motstridiga bibelställen.
- 300 ca Man började be för de döda. Denna lära har Katolska kyrkan byggt på ett sammanhang ur 2 Mackabeerboken 12:38-44.
- 302 Äktenskapsförbud. Vid kyrkomötet i Ancyra / Elvira (Grenada, Spanien) mellan år 295 och 302, förbjöds äktenskap för biskopar, präster och diakoner (Concilium Eliberitanum, Canon XXXIII). Prästerkapet tvingades till celibat och skilsmässor från redan ingångna äktenskap blev ett tvång. Påven föreskrev straff för överträdelser.
- 320 ca Vaxljus börjar brännas.
- 325 Kyrkan under världsligt beskydd. Vid det stora kyrkomötet i Nicaea 325 blev kyrkan i praktiken en statskyrka under kejsarens ”beskydd”. Motståndare till statskyrkotanken blev förföljda t.ex. donatisterna. Det bestämdes även där att prästerna fick inte gifta sig (men de som redan var gifta fick dock fortsätta i den ställning de var). Redan då gick profetian i 1 Tim. 4:3 om att förbjuda äktenskap i fullbordan.
De medverkande uttryckte belåtenhet med förbudet i Canon III som förbjöd mulieres subintroductas (att ingen biskop, präst eller diakon fick ha någon annan kvinna i sitt hus än sin moder, syster, faster, moster eller liknande person som inte någon misstanke kunde riktas mot. 39 st av Rom-församlingens första ledare hann dock vara gifta innan man kom fram till denna slutsats.
Celibatstvånget ökade de homosexuella aktiviteterna mycket märkbart inom kyrkan. Konciliet i Tours 567 bestämde att munkar fick inte sova två stycken i en säng och att sovsalarna skulle ha ljuset brinnande hela natten.
- 336 Kristet julfirande firades första gången. Den 25 december valdes för att anknyta till, eller snarare överta, firandet av ”den oövervinnliga solen”, sol Invictus, en populär kult i Rom från 270-talet. Även den persiska Mitraskulten kopplas samman med solen och den 25 december. Kung Konstantin var en hängiven dyrkare av solen före sin kristna omvändelse.
- 350 ca Mariadyrkan växer fram. Ökenfadern, eremiten och munken Antonius (251 – 356), som grundade munkrörelsen spårar ur när han lär att ”All nåd som någonsin har blivit skänkts människor, allt kom genom Maria.” Från Our Lady’s Library. Antonius gick klädd i en stickande skjorta av hästhår, åt aldrig kött och badade aldrig. Han lärde sina lärjungar att fly egendom och kvinnor. Han är också viktig för den koptiskt ortodoxa kyrkan. Återuppväckt i svensk kristenhet har han blivit genom bl.a Peter Halldorf som i sin bok ”Jungfrumark” ser denne ökeneremit som en förebild (ord som "ökenfäder" används allt oftare).
Johannes Krysostomos (ca 347-407) fortsatte med att säga att ”Syndare får förlåtelse endast genom Marias förbön”
Krysostomos blev av påven Pius V officiellt utnämnd till kyrkolärare 1568. Också i den Ortodoxa kyrkan är han en av de största kyrkolärarna.
Även Aurelius Augustinus (354-430) förföll till en felaktig Mariasyn. Han sade: ”Vem kan värdigt tacka dig och nöjaktigt prisa dig, o välsignade jungfru, som genom ditt medgivande har frälst en förlorad värld.” Augustinus hävdade att alla människor har del i (arv)synden redan från sin tillblivelse, med ett undantag – Maria. Detta uttalande lade sedan grunden för Concéptio Immaculáta – den obefläckade avlelsen.
Thomas av Aquino (ca 1225-1274) lärde i sin tur att ”Gud har anförtrott Maria himlens nycklar och skatter”. Thomas av Aquino blev av påven Pius V officiellt utnämnd till kyrkolärare 1567. I stället för Reformationen så valde Katolska kyrkan Mariadyrkan.
Frälsning genom Maria - Höjden av villolära presenterades av påven Benedict XV (1914-1922) som hävdade: ”Alla de som söker Marias beskydd kommer att bli frälsta för all evighet.”
- 375 ca Bilder, Helgon och ängladyrkan. Vid denna tid började man uttrycka böner till och vördnad för änglar och döda helgon, samt använda bilder.
- 381 Mariadyrkan/Guds moder. Man började dyrka Maria under bruket av titeln Guds Moder. Maria övertog i själva verket Modergudinnan Diana (Artemis) dyrkan i Efesus (se Apg. 19:23-40 och Apg. 20:28-30).
- 381 Statskyrkan blev lag på kyrkomötet i Konstantinopel.
- 394 Mässan som dagligt nattvardsfirande.
- 416 Lagen om spädbarnsdop fastslogs och spädbarnsdop blev nu obligatoriskt. Kejsaren Theodosius II (regerade 408-450) hotade med dödsstraff för omdöparna. Rörelser som förnekade det katolska dopet blev gruvligt förföljda. Främst i de schweiziska alperna fanns grupper (valdensarna) som överlevde förföljelserna .
Augustinus trodde att dop var nödvändigt för frälsningen ”för mänskliga varelser kan återlösas endast inom kyrkan som man kan komma in i endast genom dop” och ”endast genom (spädbarns) dop kan fullständig och omedelbar rening (från synd) utföras.”
- 420 ca Förbud mot blodmat upphävs. Augustinus kommer med uppfattningen att apostladekretets förbud mot blodmat inte längre gäller, han menade att blodförbudet endast var temporärt. Som skäl till detta anger han i verket Contra Faustum att dekretet tillkom av hänsyn till judarna och att det nu inte längre behövde hållas när förhållnadena förändrats. Luther och övrig kristenhet (förutom vissa avvikande röster ibland) har sedan gått på samma linje (judarna räknade blodförbudet till ”det lättaste buden i lagen”). Under de tre första århundradena av kristenhetens historia saknas tecken på att förbudet mot blodmat inte skulle gälla. Däremot bekräftar både Tertullianus, Origenes och Clemens av Alexandria att de kristna höll detta dekretet. Beslutet fattades inte bara av apostlarna utan även av den Helige Ande. Men har den Helige Ande verkligen upphävt detta dekret?
- 431 Maria som Guds Moder blev erkänd lärosats vid kyrkomötet (det tredje konciliet) i Efesus. Maria ärades med titeln Theotokos (Gudaföderska). Detta öppnade för en hednisk dyrkan av Maria. Resultatet av detta kan vi idag se i den katolska världen. De hedniska gudinnorna Isis och Astarte kallades ”Himmelens drottning”. Kybele titulerades ”alla heligas Moder”. Alla dessa titlar tillämpas numera, med obetydliga variationer, på Maria. Som Himmelens drottning står hon idag i högre rang än alla änglarna och de heliga i Himlen, och endast under Gud i status.
Himmelrikets nycklar - Prästen Filip från Rom, frambär på kyrkomötet i Efesus 431 för första gången tanken att påven biskop Celestinus är Petri efterträdare och innehar hans plats som innehavare av himmelrikets nycklar.
- 449 Påven som Kristi ställföreträdare. På den extra ”rövarsynoden” i Efesus 449 blev biskop Flavian från Konstantinopel misshandlad till döds av biskop Leos prästerskap i Rom. Samme biskop utnämnde sig till Kristi ställföreträdare på jorden. (Enligt vår bibel är det den Helige Ande som är Kristi ställföreträdare på jorden)
- 451 Klosterlöfte på livstid. Kyrkomötet i Chalcedon, där bestämdes att ett klosterlöfte gällde för hela livet. Var i Nya Testamentet handlar kristendom om ett klosterliv?
- 490-496 Maria uppenbarar sig för första gången. Romanus bad gråtande till ”Guds Moder” och hon uppenbarade sig för honom i en dröm.
- 500-talet. Prästkläder och skrudar togs i bruk.
- 533 Nytt namn som Påve. Johannes II blev den första påven som ändrade sitt påvenamn, men praktiken att ändra namn blev inte generell förrän vid tiden för Sergius IV år 1009.
- 553 Maria, ständig jungfru. Vid det femte konciliet i Konstantinopel fick Maria benämningen Aeiparthenos (ständig jungfru). Man menade därmed att hon hela livet var en jungfru (Men Jesus hade i verkligheten flera bröder och systrar enligt NT).
- 593 Skärselden. Läran om skärselden antogs under påven Gregorius den store (Gregorius I).
- 600 Latin som religiöst språk. Gregorius I inför att det latinska språket ska användas i bön och tillbedjan.
- 607 Världslig makt utnämner Påve. Kejsar Phocas ger påvetiteln åt Roms biskop Bonifacius III (påvetiteln har alltså ett hedniskt ursprung).
- 650 ca Kyrkliga högtider till Marias ära tas i bruk.
- 649 Marias eviga jungfrulighet fastslogs av Laterankonciliet under påven Martin I .
- 680 Dop endast inom kyrkans väggar. Kyrkomötet i Konstantinopel fastslår att dop inte kan förrättas på annan plats än i kyrkan. Genom att barndopet nu var det vanliga (tradition) så räckte det ju med en dopfunt till detta.
- 709 Man började kyssa påve Konstantins fötter!
- 750 Påven får världslig makt. Frankernas kung Pepin tilldelar påven världslig makt. Påven Zacharias (741-752) var i sin tur behjälpig med att göra Pepin till frankernas kung i nuvarande västra Tyskland och norra Frankrike. Pepin ledde senare sin armé till Italien och besegrade lombarderna, gav sedan deras land till påven, en stor del av centrala Italien. Detta var början på påvestaterna och den världsliga dominansen av påvarna: kontrollen över Rom och centrala Italien
- 787 Vördnad av änglar godkändes vid kyrkomöte i Nicea. Tillbedjan av kors, helgonbilder och reliker auktoriserades, samt rökelseoffer till deras ära. Konturerna av Uppenbarelsebokens sköka blir allt tydligare. Och för att kunna tillbe dessa saker har den Katolska kyrkan medvetet plockat bort det andra budet (förbud mot avbildning).
- 788 Tillbedjan genom avbilder av Maria och helgonen började ta form.
- 850 ca Heligt vatten, (vigvatten) blandat med en nypa salt och välsignat av prästerna uppfanns. Dess verkliga bruk kan dock ha börjat redan på 300-talet. Enligt katolsk tro hatar djävulen Heligt Vatten på grund av dess kraft över honom. Han kan inte förbli länge på en plats eller nära en person som ofta bestänks med välsignat vatten. Seden är dock hämtad från hedniska tempel. Apologeten Justinus Martyren (ca 100- ca 163) skrev: ”Hedningarna bestänker sig själva med vatten när de träder in i sina tempel”.
- 850 ca Ringklockor i gudstjänsten tas i bruk.
- 890 Vördandet av Josef, Marias man, började.
- 927 Ett råd av kardinaler upprättas.
- 968 Dop av kyrkklockor. Påven Johannes XIII börjar att döpa kyrkklockor! En döpt kyrkklocka i Lugano meddelar: ”Ljudet av denna klocka besegrar stormar, driver iväg demoner och sammankallar människor.”
- 993 Helgonförklaringar av döda personer började genom Johannes XV som helgonförklarade St. Ulrich.
- 998 Fasta. Fastande på fredagar och fastan före påsk påbjöds.
- 1000-talet Mässan utvecklades gradvis som ett offer. Att närvara gjordes obligatoriskt.
- 1000 ca Välsignad aska som botgöringsmedel och sakramentalie började praktiseras. Vid askonsdagen (dagen efter fettisdagen och 40 dagar före påsk) strös vid mässan ut välsignad aska på de troendes huvuden som tecken på botfärdighet (sakramentalier är välsignade religiösa föremål invigda av Kyrkan som kors, religiösa bilder, rosenkransar, helgonfigurer m.m.)
- 1079 Celibatet för präster påbjuds av Gregorius VII.
- 1090 Rosenkransen (ett radband med böner) introducerades av eremiten Peter.
- 1100 ca Betalning för mässan påbjuds.
- 1139 Vigda präster måste skiljas. Det andra Laterankonciliet upphävde äktenskapet för vigda präster.
- 1140 Läran om sju sakrament.
Tro anses inte tillräckligt för att ta emot nåden. Ett sakrament verkar genom utförandet av akten i sig själv, oberoende om den som tar emot handlingen eller den som utför den är rättfärdig. Canon 8 från 1547 säger "Om någon säger att genom sakramentet om den nya nådens lag inte tilldelas genom (att utföra sakramentshandlingen, 'ex opere operato'), utan endast tron på det gudomliga löftet är tillräckligt för att erhålla nåd, låt honom vara förbannad." (Från engelska: ”If anyone says that by the sacraments of the New Law grace is not conferred ex opere operato, but that faith alone in the divine promise is sufficient to obtain grace, let him be anathema.”)
- 1171 Påvlig helgonförklaring. Alexander III bestämmer att helgonförklaringsprocessen endast får göras av den Heliga Stolen.
- 1178 Handelsförbud med protestanter. Påven Alexander III förbjuder handel med villolärare (dåtidens protestanter).
- 1184 Inkvisitionen grundas av konsiliet i Verona.
- 1190 Avlat börjar säljas.
- 1215 Nattvardsdogmen (transsubstantiationsläran) att brödet under mässan förvandlas till Kristi fysiska kropp för att ätas levande, antogs av påven Innocentius III (Gelasius I som var Roms biskop mellan 492-496 tog avstånd från tanken på transsubstantiation).
Hörbar bekännelse till människa - Påven Innocentius III instiftar genom Laterankonsiliet att synder ska bekännas hörbart till en präst istället för till Gud.
- 1215 Årlig syndabekännelse till prästen. Folket ålades att bekänna sina synder för prästen åtminstone en gång per år.
- 1220 Tillbedjan av nattvardsbrödet införs av påven Honaratius.
- 1227 Handringningen som prästen använder vid mässan som en signal till folket att oblaten snart kommer att förvandlas till Kristi kropp introducerades.
- 1229 Bibeln förbjöds att läsas av lekmän och blev förbjuden vid kyrkomötet i Toledo (Toulouse).
Vid detta möte blev biskoparna förpliktigade till att i alla trakter i sina stift insätta edsvurna män som skulle i alla smyghål uppspåra kättarna och överlämna dem till straff. Varje hus där man fann en kättare skulle jämnas med marken.
Alla män från 14 år och alla kvinnor från 12 år skulle med ed lova att bevara tron på den romerska kyrkan och att av alla krafter förfölja kättare.
- 1234 Bibeln förbjöds att läsas av både präster och lekmän på romanska språket.
- 1245 Kardinalernas röda hattar. Kardinaler ordinerades att bära röda hattar.
- 1251 Skapularet (ulltyg över axlarna) hittas på av den engelske munken Simon Stock.
- 1264 Den kyrkliga högtiden Corpus Christi (Kristi Kropp) introducerades. Den heter nu Kristi Kropps och Blods Fest och är en liturgisk högtid för Altarets Sakrament och firas med sakramentsprocession där så är möjligt på den första torsdagen eller söndagen efter festen för den heliga treenigheten.
- 1414 Folket fick inte längre ta del i kalken i mässan.
- 1439 Skärselden blir lärosats. Läran om skärselden proklamerades som kyrkans troslära och officiella dogm vid kyrkomötet i Florens.
- 1439 Läran om de sju sakramenten bekräftades.
- 1442 Utanför Kyrkan ingen frälsning – "Extra Ecclesiam Nulla Salus". Denna lärosats: ”Den heliga romerska Kyrkan tror, förkunnar med stadig hand, bekänner och proklamerar att ingen som existerar utanför den Romerska Katolska Kyrkans gemenskap, inte endast hedningar, utan även judar, heretiker och schismatiker, kan bli delaktiga av det eviga livet, utan kommer att gå samma öde till mötes som dem Kristus sade i Matt 25:42 ”Gån bort ifrån mig, I förbannade till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar”, om de inte före sitt livs slut blivit upptagen i flocken. Ingen, vilket barmhärtighetsverk de än utfört, även om de utgjutit sitt blod för Kristi skull, kan erhålla frälsning, om han inte underkastar sig och är innesluten i Kristi enda Kyrkans fullkomliga enhet” (proklamerades i Bullan ”Cantate Domino” av påven Eugenius IV vid konciliet i Florens 1442-02-04).
Augustinus (död 430 eKr) sade: ”No man can find salvation except in the Catholic Church. Outside the Catholic Church one can have everything except salvation. One can have honor, one can have the sacraments, one can sing alleluia, one can answer amen, one can have faith in the name of the Father and of the Son and of the Holy Ghost, and preach it too, but never can one find salvation except in the Catholic Church.” (Sermo ad Caesariensis Ecclesia plebem).
- 1508 Ave Maria börjar användas. Delar av den sista halvan blir inte klar förrän 50 år senare och godkänns av påven Sixtus V i slutet på 1500-talet.
- 1534 Jesuitorden grundas av Loyola.
- 1545 Traditionen upphöjs till samma betydelse som Bibeln.
- 1546 De apokryfiska böckerna lades till i Bibeln. Dessa ansågs nu ha samma tillförlitlighet som de andra skrifterna. Den som inte ville godkänna dessa som kanoniska skrifter förklarades vara bannlyst (LET HIM BE ANATHEMA). För att få äga en bibel skulle man ha en licens från den katolska kyrkan. Bokhandlare fick inte sälja en bibel till den som inte hade en licens. Bibelöversättare eller bibeldistributörer fängslades eller brändes på bål.
- 1562 Helgontillbedjan bekräftas.
- 1816 Bibelsällskapet i Polen fördöms av Pius VII som hävdar att distributionen av Skriften underminerar ”religionens grundvalar” och var ”i högsta grad farligt för själarna”. Han säger vidare: ”De Heliga Skrifterna, när de cirkulerar på modersmålet har genom människors dumdristighet orsakat mer ont än gott.”
- 1824 Skriften orsakar ondska. Leo XII säger att ”om de heliga Skrifterna publiceras överallt utan åtskillnad så kommer det att bli mer till ondo än det är till fördel.”
- 1825 Leo XII ger mandat till att det Tridentinska konciliets dekret mot distribution av Skriften från 1546 ska efterlevas.
- 1829 Pius VIII fördömer Bibelsällskapen och den fria distributionen av Skriften.
- 1836 och 1844 Gregorius XVI fastställer sina företrädares dekret när det gäller bibelspridning. År 1845 upprepar denna påven fördömandet av Bibelsällskapens skrifter och förnekar att Skrifterna fritt ska distribueras till allt folket.
- 1850 Bibelsällskap och kommunism fördöms. I en encyklika fördömer Pius IX Bibelsällskapen. År 1864 fördömer han på nytt Bibelsällskapen, och klumpar ihop dem med kommunism, hemliga sällskap och annat ont och betecknar dem som ”ohyra av denna sorten”.
- 1854 Marias obefläckade avlelse. Den ultrakatolske Pius IX proklamerar den 8 december dogmen om Jungfru Marias obefläckade avlelse (Maria Immaculata, att Maria blev avlad syndfri). Johannes Paulus II saligförklarade honom 2000-09-03.
- 1864 Protestantism fördöms som ej sant kristen. Påven Pius IX ger ut brevet ”Syllabus of Errors”, som också godkänds av Vatikankonciliet. I brevet fördöms bland annat att protestantismen skulle kunna vara en annan form av den sanna kristna religionen och likvärdig med den Katolska kyrkan.
- 1870 Påvens ofelbarhet proklamerades som lärosats av Pius IX vid det första Vatikankonciliet. 532 biskopar röstade för, 2 stycken emot och 140 föredrog att inte vara närvarande.
Ex cathedra betyder ”från påvestolens läroämbete”. När en påve uttalar sig ex cathedra så är det enligt Katolska kyrkan omöjligt att att han kan ha fel, han är då ”behärskad av den ofelbarhet med vilken den Gudomlige Återlösaren ville att Hans Kyrka skulle vara förlänad i att definiera doktriner rörande tro och moral”
- 1883 Maria och Rosenkransen igen. Påven Leo 13:e ger den 1 september ut ett manifest för att främja hängivenheten till Maria genom radbandet Rosenkransen. Där sägs bland annat (våra markeringar):
- ”Vi önskar att samma tillgivenhet skulle offras av hela den Katolska världen med det största allvar till den Heliga Maria, så att genom hennes förbön måtte hennes gudomlige Son bli blidkad och mjuknad i det onda som orsakar oss lidande.”
- ”Det har alltid varit katolikers vana att i fara och i oroliga tider ila för att finna en tillflykt hos Maria, och för att söka efter frid i hennes moderliga godhet, vittnande om att den Katolska kyrkan alltid har och med rätt satt allt sitt hopp och förtröstan i Guds Moder.”
- ”Och i sanning är den obefläckade Jungfrun vald till att vara Guds Moder och därigenom förbunden med Honom i frälsningens verk för människan, och har en ynnest och en förmåga med sin Son större än någon mänsklig eller änglalik skapelse någonsin har erhållit eller någonsin kan förvärva.”
- ”Sök Marias beskydd med en iver som växer dag för dag, låt dem (de kristna nationerna) hålla fast mer och mer vid utövandet av Rosenkransen.”
- 1893 Katolska kyrkan enda vägen till frälsning. Katolska kyrkan katekes utgiven i Stockholm detta år förklarar: ”‘På grund af att hon (den romersk-katolska kyrkan) allena af Kristus fått fullmakten och medlen att leda människorna till den eviga saligheten’ och sålunda är den enda vägen, hvarpå salighet kan uppnås, kallas hon ‘den allena saliggörande kyrkan‘.”
- 1897 Restriktioner för bibelöversättningar. Leo XIII förbjuder ”alla versioner av översättningar till modersmålet, såvida de inte är godkända av den Heliga Stolen eller publicerade under biskoparnas övervakning.”
- 1931 Pius XI bekräftar läran att Maria är Guds Moder.
- 1950 Maria - Himmelens drottning. Den 1 november proklamerar Pius XII dogmen (ofelbar kyrklig lära) Munificentissimus Deus om Marias upptagande med kropp och själ i himmelen när hon var färdig med sitt jordiska liv. Där blev hon sedan upphöjd till att vara Himlens drottning. Läs Jer 7:16-18 och Jer 44:15-23.
- 1964 Maria - Kyrkans Moder. Påven Paulus VI förklarar under Andra Vatikankonciliet Maria för att vara Kyrkans Moder.
Utan karta och kompass
Det finns kristna grupper som på ett mindre tydligt sätt verkar för en återförening med Rom. I Sverige finns t.ex. en sammanslutning som kallar sig "Enhetens vänner" (se Enhetens kyrka) som har anhängare i flera olika samfund. Bland annat en biskop inom Missionsprovinsen sympatiserar med dem.
Stig Andreasson, som skrivit en uppsats om "Katolicismen i Bibelns och historiens ljus" säger om Enhetens vänner:
"De spanar inte efter någon möjlig förändring av påvekyrkans totalitära krav. De önskar istället snarast möjligt gå ombord på den skuta som för dem direkt till Rom. Deras artiklar består till stor del av katolsk propaganda. Tyvärr verkar det som om även frikyrkliga och folk från våra gamla väckelserörelser har en viss längtan att få segla med på skutan. En del av kristenheten tycks idag ha tappat både karta och kompass."
Rolf Lampa
rolf.lampa@rilnews.org
Länkar och tips:
