RIL - News | Forums | Search | Rilpedia | Bibeln | Source

Biblisk jämställdhet - gammalt uppror som nytt igen

I en artikel i Världenidag "Vi tror på Biblisk jämställdhet" framförs tankar om "biblisk jämställdhet" utan bibelreferenser till stöd för tämligen onyanserade tolkningar.

Jämställdhet ingår i temat för en konferens vid Arken i Kungsängen inkommande helg. Ordet "jämställdhet" associeras ofta med det vi har mest daglig kontakt med, nämligen sekulär jämställdhet. Men sekulär jämställdhet tar inte hänsyn till biblisk rollfördelning varken i det yttre avseendet mellan könen eller i den andliga rollfördelningen mellan Kristus och församlingen.

Missuppfattningar om rollfördelningen mellan man och kvinna enligt skaparens ordning medför därför risk för missuppfattningar även om den andliga rollfördelningen. Dessutom sammanblandas rollerna mellan man och kvinna med mannens och kvinnans respektive ställning inför Gud.

Huvudet bestämmer

Den negativa konsekvensen av en i grunden sekulär syn på jämställdhet mellan man och kvinna leder lätt till en blockering av den andliga dimensionen som kanske blir mer uppenbar om vi uttrycker saken på följande sätt:

Förhållandet mellan Kristus och församlingen liknas i Bibeln vid rollfördelningen mellan man och kvinna (obs, inte "värde-fördelningen). Denna rollfördelning yttrar sig i praktiken så att Kristus (mannen) är huvudet eller ledaren över sin församling (kvinnan) genom att Kristi ord är den absoluta auktoritet kring vilken församlingen enas och samlas.

Eller med andra ord, vad Kristus (mannen) befaller det är vad församlingen (kvinnan) har att rätta sig efter. Och då kanske  framgår tydligare hur biblisk jämställdhet har en djupare dimension som står i rak motsats till den gudlösa sekulära motsvarigheten. 

Andlig feminism - självbestämmande

Även om Jesus ger sin församling stora friheter i utövandet av sin vilja så begränsas dock dessa friheter till specifika förhållningssätt. Detta kan verka motbjudande för en modern kvinna som vant sig vid den sekulära feminismens upproriskhet mot Bibelns ordningar.

På liknande sätt tar det emot för många kristna församlingar att rätta sig efter Jesu befallningar. Uppenbarelseboken 1-3 ger dock exempel på Jesu attityd med avseende på hur han förväntar sig att församlingen (kvinnan) skall efterkomma hans ord och befallningar.

Eller om vi vänder på det: Idag är det ofta församlingarna själva som hittar på sina egna sanningar, och Jesus (mannen) får inte en syl i vädret på det sättet att man faktiskt efterföljer hans uttryckliga befallningar, trots att de inte är många eller tunga på något sätt.

Grundprincipen är alltså att Herren Jesus är huvud och auktoritet i församlingen och det är förståeligt om Gunnar Bergling inte hittar relevanta bibelställen att anföra till stöd för ett onyanserat upphävande av denna bibliska rollfördelning.

Poängen är förstås att många moderna församlingar underkänner Bibelns överhuvud Jesus och bestämmer numera helt själv istället. Det motsvarar en sorts "andlig feminism" som i likhet med den sekulära motsvarigheten är hemligt upprorisk till sitt innersta väsen och syftar till ett självbestämmande som leder till avfall.

Syndafallets frestelse att lyssna fel

Paulus förklarar bakgrunden till en djupare förståelse av vad det innebär att upphäva denna rollfördelning. Han påpekar (i 1 Kor 15:45--47)  att den gamla människan (Adam) var köttslig. Och vi vet att som sådan drog Adam straff över sig på grund av ... vad? Jo, Gud förklarade att ""Du lyssnade på din hustru...", och så åt även Adam av frukten (1 Mos 3:17).

Kvinnan å sin sida hade lyssnat till ormen, som lockade henne att SJÄLV vilja kunna avgöra vad som är rätt och fel. Hon åt alltså av kunskapens träd om ont och gott.

Men Paulus påpekar för oss kristna att den nya mannen (Jesus) är en ny men andlig motsvarighet  till den gamla köttsliga förebilden Adam, som dock föll. Och de roller Gud bestämt för man och kvinna kvarstår - att mannen råder över kvinnan. Dvs Kristus skall råda över församlingen. Men Gud förutsade att kvinnan efter syndafallet kommer att "åtrå" mannens roll, precis som synden "åtrådde" att ta över Kain och helt behärska honom. Syndens väsen längtar efter ("åtrår") att härska över människan.

Efter att vår insikt om betydelsen av Guds rollfördelning fördunklas eller kastats om, saknar det egentligen betydelse för en avfallen församling vad Jesus säger eller befaller i sitt ord. Vilket naturligtvis är exakt samma grundattityd som i sekulär upprorisk feminism med dess förmenta "jämställdhet".

Men om vi som församling själva börjar bestämma vad som är rätt och fel så upprepar vi i andligt avseende syndafallets uppror - att själva vilja ha kunskap om och bestämma vad som är ont och gott, eller rätt och fel. Jesus kommer dock inte att likt Adam "lyssna till sin hustru" i detta avseende. Det framgår t.ex. av Upp 2-3.

Slutet förutsagt från början

Den förvrängda och onyanserade "kristna jämställdheten" liknar den sekulära motsvarigheten i det att Jesus inte längre har sista ordet. Vilket naturligtvis var Satans första som sista målsättning.

Det urgamla upproret mot Skaparens ordningar manifesterar sig således i vår tid även i andlig form. Många pratar vackert om "mannen" Jesus som "Herre" men i verkligheten ignoreras han auktoritet. "Jag och ingen annan" är på nytt människans samt den avfallna kristna kyrkans anda och attityd.

På detta sätt förutsade Gud slutet redan från begynnelsen. Må Gud förbarma sig över vårt land så att vi i Sverige vore de första som inser vårt stora avfall och omvänder oss och gör bättring och slutar att svamla så förtvivlat!

Rolf Lampa