RIL - News | Forums | Search | Rilpedia | Bibeln | Source
General discussions related to articles and Christian faith
It is currently Wed 22 Nov 2017, 18:19

All times are UTC + 1 hour [ DST ]


Forum rules


Please click here to view the forum rules



Post new topic Reply to topic  [ 1 post ] 
Author Message
PostPosted: Thu 05 Jul 2012, 17:12 

Joined: Mon 15 Jun 2009, 22:38
Posts: 218
Har debatterat barnoffer på en svensk blogg och då jag sökte i bibeln råkade jag se följande bibelställen i tredje Moseboken där det talas om ett kollektivt ansvar för Guds folk att agera vid hantering av grova brott och överträdelser. Exempel:

    3Mo 20:2 ...Om någon av Israels barn, eller av främlingarna som bo i Israel, giver någon av sina avkomlingar åt Molok, så skall han straffas med döden; folket i landet skall stena honom.
    3Mo 20:3 ... avkomlingar åt Molok, och därmed orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn.
    3Mo 20:4 Om folket i landet ser genom fingrarna med den mannen, när han giver en av sina avkomlingar åt Molok, så att de icke döda honom,
    3Mo 20:5 då skall jag själv vända mitt ansikte mot den mannen och mot hans släkt; och honom och alla dem som hava följt honom och i trolös avfällighet lupit efter Molok skall jag utrota ur deras folk.

Kan man alltså svära sig fri från att ta itu med något ont som man vet att sker bland Gud barn? Kan man mot bättre vetande förhålla sig passiv och låta överträdare fritt fortsätta med sin ondska? Kan man samtidigt överge de drabbade att själva hantera sin sak så att de i ensamhet går under utan att få tröst upprättelse eller beskydd bland Gud folk?

Jag kommer osökt att tänka hur Paulus uppfattade Jesu undervisning om församlingens roll vid förmaning av överträdare. Och i Matteus 18 uppger Jesus åt sina åhörare hur de är skyldiga att betrakta en ohörsam person som vidhåller sin ohörsamhet efter rannsakan inför församlingen, dvs som en hedning och publikan. Alltså som en otrogen.

En viktig tolkningsmetod är att se hur apostlarna uppfattade och tillämpade Jesu undervisning.

Enskildas ansvar i församlingen

Paulus uppfattade att hela församlingen gör gemensam sak efter offentlig prövning. Detta göra man i praktiken genom att varje enskild person i församlingen, oavsett om man är släkt eller bekant med en överträdare, skall förhålla sig till den obotfärdige överträdaren som man skall förhålla sig till andra otrogna människor.

    Det innebär att ingen enskild får betrakta, eller ge intryck av, att en icke-troende är upptagen i församlingen som om denne vore en troende. Detta för att inte låta personen tro att omvändelse inte är nödvändig eller för att inte uppmuntra en överträdare till att uppfatta att allt är ok så att denne fortsätter med ännu mer överträdelser. Och självklart beskyddar, tröstar och upprättar en kristen församling ALLA församlingsmedlemmar som drabbats av andra människors ondska och övergrepp. Självklart.

Obiblisk lära

Det finns dock kristna som lär ut en rakt motsatt uppfattning jämfört med Paulus sätt att konkret tillämpa församlingens gemensamma ansvar.

För att få en sådan motsägande uppfattning att gå ihop (som alltså gör Jesu undervisning om prövning inför församlingen helt meningslös samt helt underkänner Paulus sätt att tillämpa Jesu undervisning) menar man att den enskilde som råkat ut för grova kriminella övergrepp skall bara för egen privata del betrakta överträdaren som en otrogen, medan övriga församlingen bemöter överträdaren som vanligt och alltså utan betänkligheter erkänner denne som kristen.

Det blir riktigt otäckt att föreställa sig vilka möjligheter man ger åt psykopater i en miljö som på detta sätt helt och hållet tar bort alla spärrar mot upprepad systematisk ondska.

Splittra hjorden

Det som händer när man gör på detta sätt är att församlingar (med betoning på "sam"blir i princip omöjliga som koncept, de blir istället till "försärlingar" som snart splittras eftersom enskilda människor lämnas att betrakta andra församlingsmedlemmar i kyrkan som otrogna medan näste person som träffar på den "otrogne" glatt och obekymrat omhuldar den obotfärdige kriminelle personen som garanterat kommer att uppfatta det samfällda bemötandet som en uppmuntran att det är helt OK fortsätta med sin ondska.

Men, omständigheter inte de andra är direkt berörda av glöms snabbt bort av de flesta, och med tiden blir den enskilde utsatta personen betraktad av de övriga i församlingen som "oförlåtande" och "kärlekslös" om denne inte delar den allmänna överslätande attityden till den medlem som begått övergreppen. Församlingen blir kort sagt schizofren.

Skall herdar mata rovdjuren?

Att uppmuntra till ett sådant kluvenhet utgör alltså en grov förvrängning (pervertering) av Jesu lära och apostlarnas tydliga tillämpning av densamma.

En sådan lära är ond och gör att de svaga och utsatta matas åt rovdjuren som får fritt fram, istället för att skydda fåren och söka upp dem som råkat illa ut, som överherden Jesus gjorde. En församling som överlåter åt den enskilde att "andligen exkommunicera" andra församlingsmedlemmar splittrar alltså församlingen och låter rovdjuren löpa fritt bland försvarslösa får, vilket dock herdarna har till uppgift att försöka förhindra. Men inte alla herdar bryr sig om svaga och rivna får. De vill hellre bli beundrade av de starka fåren som kan ge dem fördelar.

Svik alla andra

David var en herde som INTE lämnade fåren att ensamma kämpa mot vilddjuren. Att utlämna svaga och utsatta och redan utplundrade människor, ofta kvinnor och barn, till att på sköta "sina egna privata problem" helt på egen hand och uttryckligen utan församlingens stöd är en lära som kan växa fram bara ur en exempellös feghet. Men David var en man efter Gud sinne och han tog upp kampen mot alla sorts vilddjur.

En lära får inte sätta i system att Guds folk lämnar de svaga och försvarslösa i sticket samtidigt som ledare och lärare drar sig undan allt ansvar.

Sanningen förtrampas

Bara onda andar kan ge upphov till sådan ond lära som beskyddar och handlingsfrihet åt onda och obotfärdiga människor. Sådan lära skapar samtidigt förakt för Jesu lära, samt okänslighet för det lidande som de onda människor man gett fritt spelrum åt orsakar andra. Orättfärdighet börjar då alltså prisas som något gott medan rättrådigt handlande som syftar till omvändelse och upprättelse för alla istället föraktas. Genom att förvränga Guds ord alltså sådan ondska i system och man ursäktar sin feghet med att man bara visar "kärlek" åt överträdaren. Men överträdaren blir bara värre och de drabbade bara dubbelt mer förnedrade.

På detta sätt trampas sanningen till jorden.

// Rolf Lampa


Last edited by Rolf Lampa on Thu 12 Jul 2012, 02:15, edited 4 times in total.
Kortare meningar


Share on Facebook Share on Twitter Share on Digg
Top
 Profile Send private message  
 
Display posts from previous:  Sort by  
Post new topic Reply to topic  [ 1 post ] 

All times are UTC + 1 hour [ DST ]


Who is online

Users browsing this forum: No registered users


You cannot post new topics in this forum
You cannot reply to topics in this forum
You cannot edit your posts in this forum
You cannot delete your posts in this forum

Search for:
Jump to:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group