Bibeln ser skapelseberättelsen som historia

Många försöker anpassa Bibelns skapelseberättelse efter evolutionsteorin genom att läsa Bibeltexterna symboliskt. Bibeln själv betraktar dock skapelseberättelsen som historia.

Evolutionsteorin går inte ihop med Bibeln vilket framgår av bibelställen som Mark 10:6 där Jesus säger att människan skapades alldeles i början av hela universums skapelse. Evolutionsteorin menar dock att människan utvecklats först efter att jorden funnits i miljardtals år.

Skapelseberättelsen skall inte läsas symboliskt överhuvdtaget eftersom skapelseberättelsen är en saklig redogörelse för konkreta händelser i historien. Nedan följer några skäl som påvisar detta.

"Afton" och "morgon" talar alltid om 24-timmars dygn

För att läsa skapelseberättelsen symboliskt med syftet att passa evolutionsteorin måste de sex dagarna som nämns i 1 Mos 1 omtolkas till att avse mycket längre tidsrymder är 24 timmar. Vad som behövs är flera miljoner eller miljarder år.

Många tolkningar av dagarnas längd grundar sig på versen i Psaltaren 90:4 som säger: "Ty tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, de är som en nattväkt". Men några tusen år räcker inte för att komma i närheten av de miljarder år som evolutionsteorin kräver, och inte heller har denna psaltarvers med tidsräkningen i skapelseberättelsen att göra. Den talar istället om hur en dag upplevs av Gud, och inte av oss människor.

En närmare granskning av sättet som de sex dagarna beskrivs på i skapelseberättelsen gör det mycket tydligt dagarna handlar om vanliga 24-timmars dygn. Dagarna definieras uttryckligen så här:

• Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen. (1 Mos 1:5) 

Så beskrivs även de övriga dagarna. På alla de andra nitton (19) ställena i Bibeln där "afton" och "morgon" nämns i samband med ordet dag så betyder det alltid 24-timmars vanliga dygn. Detta gäller oberoende av textens litterära särart . Vanliga 24-timmars dygn avses även på de trettioåtta (38) ställen där endast "morgon och afton" nämns, utan ordet dag.

Riktiga sju dagar var grunden för vilodagen

När Gud instiftade sabbaten motiverades detta med att Han skapade himmel och jord på sex dagar, och vilade på den sjunde:

• Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 10 Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. [...] 11 Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem men på sjunde dagen vilade han. Därför [...] (2 Mos 20:9-11)

Vad vore poängen för Gud att hänvisa till sex dagar, plus en extra dag som grund för sabbaten, om det inte var på sex vanliga dagar som han utförde sitt skapande?

En konkret människas synd krävde en konkret människas straff

De som vill tolka första Mosebok symboliskt för att stämma bättre med evolutionsteorin som menar att människan uppkommit genom utslagning och död och en gradvis övergång från ett apliknande djur till något mer människolikt. De kan inte acceptera den bibliska påståendet om en konkret första människa, Adam, som skapades fullt färdig redan från början.

I Romarbrevet påstår Paulus vidare att döden inte fanns i världen förrän efter Adams syndafall hade skett:

• Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.  (Rom 5:12)
• Ändå härskade döden från Adam till Mose [...]  (Rom 5:14)
• Ty om de många har dött genom en endas fall [...]  (Rom 5:15)
• Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv (Rom 5:18)

I 1 Korinterbrevet kopplar Paulus ihop detta med läran om rättfärdighet på grund av Jesu död. Han förklarar hur vår rättfärdiggörelse är helt beroende av en konkret historisk händelse, Jesu död på korset, som kopplas ihop med den första människans konkreta historiska syndafall

• Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade.  (1 Kor 15:12-21)
  Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. (1 Kor 15:21)

Paulus är alltså mycket tydlig om att en konkret person Adam fallit i synd och att detta syndafall var orsaken till att Jesus måste dö konkret på ett kors.

Skapelseberättelsen är historia både i  GT och NT

Av bibelns klartext framgår det mycket tydligt i både Gamla och Nya Testamentet att bibelförfattarna tydligt uppfattar Moseböckernas första elva kapitel som konkreta historiska händelser.

Men utan ett konkret syndafall skulle de ha rätt som menar att det är galenskap att Jesus måste dö för att rädda oss, eftersom ingen försoning behövs. Men skapelseberättelsen uppfattas konsekvent genom hela Bibeln som konkreta historiska händelser och därmed visar de också på det konkreta behovet av Jesu försoningsverk.

Samuel Lampa

RIL News