Vill bara uppmärksamma folk lite vad som sker ute i blogg och internetvärlden. Detta inlägg på en blogg (bloggaren själv) angående sakramenten och vem som utför dom, på vilka grunder osv... Det är skrämmande läsning tycker jag, ämbetet är viktigare än Bibelns lära. Man är tydligen beredd att hoppa i vilken avgrund som helst, om lekmän börjar utöva dessa tjänster/sakrament. Läser man detta o några andra inlägg på bloggen
så får man en klar bild vilket förhållande denne bloggare har med väckelsen osv...

Så detta är allvarligare än bara bara en åsikt!

Här är en länk och lite info angående Luthers syn på ämbetet osv...

Ett citat från länken nedan:

Luther betonar utifrån Bibeln att de kristna inte får känna sig bundna vid falska herdar och vid en falsk kyrkas prästvigningar. Det är inte vigningen som gör en person till innehavare av Ordets ämbete utan församlingens kallelse. En rätt prästvigning är endast den högtidliga bekräftelsen av församlingens kallelse och vid denna bekräftelse är församlingen ingalunda beroende av att falska herdar eller biskopar ställer sig till förfogande. Det är församlingen som suveränt bestämmer vilka som skall vara närvarande vid den högtidliga och offentliga bekräftelsen av församlingens kallelse och kallelsens giltighet är inte beroende av deltagarnas status. Präster och biskopar som lever i synd genom att tolerera falsk lära kan en rätt församling givetvis inte kalla till att förrätta prästvigning.

--LÄNK--

Vad är det som händer igentligen, hur får sånt här förekomma?

Sen finns X-antal blogginlägg om Katolismen osv...

Jag menar här smygs inte med åsikter o "insikt", det är raka rör rätt ut vad konsekvensen blir om väckelser börjar utöva dessa sakrament med egna predikanter.

Ja vad säger framförallt skriften om ämbetet? Vad säger Luther om ämbetet och sakramenten?

Kyrkan i sig är ju ett skräck exempel på hur det går när ämbetet o ställning går föra skriften. Man kan kohandla om allt verkar det som, bara man får hänga kvar i ämbetet sitt och det seremoniella (hur man nu stavar det).

Ehuum!

Länken kom inte med till bloggen jag pratar om, men nu ska den funka

---LÄNK TILL BLOGGEN---


En liten miss av mig, det kanske ser ut som om jag skulle kritisera luthers syn på sakrament och ämbetsfrågan. Men så är det ju naturligtvis inte, det är bloggaren jag starkt motsätter mig emot.

Janne, det är helt i sin ordning att kritisera och ifrågasätta om man tycker att något är obibliskt. Det finns en snedvriden syn på prästvigning och biskoparnas ställning och funktion. Men samtidigt så är det bra att också tänka på att lekmän egentligen inte kan fungera som predikanter eller sakramentsförvaltare (dessa uppgifter hör ihop). För om man blivit kallad till i en sådan uppgift så är man inte längre lekman utan en ordets tjänare. Det är en tradition att församlingen välsignar någon för den uppgiften, välsignelsen är något bra och bör värdesättas (ibland kallas det vigning vilket enligt mig inte är ett så bra ord).
Ett exempel på det jag vill ha sagt är ordet lekmannapredikant, det ordet är egentligen en självmotsägelse.
ör värdesättas (ibland kallas det vigning vilket enligt mig inte är ett så bra ord).
Ett exempel på det jag vill ha sagt är ordet lekmannapredikant, det ordet är egentligen en självmotsägelse.

Hmmm! Man kan ju fråga sig om "(lekmanna)predikanter" är nått att eftersträva? Är inte en sådan sak såpass viktig att det kräver "heltidsarbete" att tjäna Herren! Jag menar, hur mycket orkar man som predikant att arbeta/tjäna, studera skrifterna osv... Innan man ställer sig bakom talarstolen/bordet och ska undervisa. Dom flesta predikanter har ett heltidsjobb och predikandet blir ett "sidojobb", man har så fullt upp med sitt ordinarie arbete att man omöjligen kan sätta sig in såpass mycket man borde i skrifterna. Jag kanske har fel, men det känns lite bak o fram att ha en kallelse som Herren tjänare och inte ha det som det primära arbetet.

Vore det inte i församlingens intresse att ha präster/predikanter som ägnar mera tid åt studerande och att ha omvårdnad om sin församling, än att han en gång i veckan - söndagar vanligen, predikar en timme typ. Inte så att jag tror att predikanter inte studerar skrifterna, men kanske inte i den omfattning dom borde som tjänare åt Herren o församlingen.

Sen åter till bloggaren och hans flörtande med katolikerna, och hans utalande! Det är otroligt att man slänger ur sig såna saker som att man utan o blinkar hellre går till en katolskmässa o får nattvard, än att medverka där en predikant skulle utföra dessa sakrament.

Så sant Janne. Den som predikar evangeliet skall leva av det. 1 kor 9:14.