Guds frid,
Kan man tala om en viss syn på sakramenten som i dagens välrd skiljer olika kyrkor och samfund åt.
Luther verkar tro, (ifall ja uppfattat honom rätt) att det är själva vattnet med guds ord som frälser.
jag vet inte hur synen är bland lutheraner idag, men jag vet att vissa anser att man inte kan komma in i himlen ifall man inte har blivit döpt i vatten.
dock verkar det ju som att Bibeln talar om vattendopet som något symboliskt. Som nog förstås ska göras.
men inte som det saliggörande dopet.
I de verser som nämns här läser vi:
(Mar 10:38) Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?"
Han verkar inte åsyfta Johannes dop här, eftersom det är något som han
ska döpas med.
sen står det:
(Mar 10:39) De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas.
Jesus talar också om att han
våndas inför det dop han ska genomgå:
(Luk 12:50) Men jag har ett dop som jag måste genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat.
Vi borde kunna dra den slutsatsen att OM:
Det är vattendopet som frälser, så kan INGEN komma till himlen som inet blivit stänkt i vatten.
Men,
Ifall vi kan komma till himlen även om vi INTE har vattendopet, så är det inte vattendopet som frälser utan nåden, kristi korsdöd och tron på denna som Kristus själv här upphåvsman till.
Kan vi dra slutsatsen att dopet, beroende på vad som åsyftas, är just det att vi ska dö från oss själva och uppstå med Kristus?