Publicerad: 2016-03-20
Är problemen med påvens kyrka på 1500-talet lösta nu 500 år senare? Och är verkligen katoliker numera eniga med lutheraner i frågan om rättfärdiggörelsen? Gästskribenten Lars Borgström kommenterar.
I ett par nyligen uppmärksammade bloggartiklar, se länkar längst ner på sidan, frågar Torbjörn Lindahl och Mikael Karlendal:
”Vad är det i den katolska tron och fromhetslivet idag som är så oacceptabelt och så tvingande att jag för dess skull (för att inte riskera min salighet) måste framhärda i att leva splittrad från den historiska kyrkan.”
Vårt svar är att många hävdar att de problem som påvens kyrka hade på 1500-talet är lösta nu 500 år senare. Ibland påstås t.o.m. att katoliker numera även är eniga med lutheraner i frågan om rättfärdiggörelsen, sedan undertecknandet av den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen 1999. Men så är inte fallet!
Alla de frågor som föranledde reformationen kvarstår intill denna dag. Den romersk-katolska kyrkan förkastar alltjämt sola scriptura (Skriften allena) och sola fide (tron allena), reformationens formalprincip resp. materialprincip, till förmån för sina kyrkliga traditioner och gärningsläror.
Förkastelsedomen från konciliet i Trident år 1547 över dem som lär ut det rena och klara evangeliet kvarstår: ”Om någon säger att den rättfärdiggörande tron ej är något annat än förtröstan (fiducia) på den gudomliga barmhärtighet som förlåter synder för Kristi skull, eller säger att man rättfärdiggöres genom denna förtröstan allena, den vare fördömd” (Dekret om rättfärdiggörelsen, canon 9).
Den romersk-katolska kyrkan praktiserar också fortfarande de obibliska bruk som Luther m.fl. vände sig emot: helgonkult, mässoffer, avlat m.m. De lär fortfarande skärseldens faktum och det antikristliga påveämbetet har t.o.m. förstärkts.
Till de senmedeltida villolärorna har under senare tid tillkommit bibelkritik, darwinism och synkretism. Det sistnämnda blev synnerligen aktuellt nu på det nya året, då påven sände ut en videohälsning till världens alla katoliker. På videon figurerade representanter för buddhism, islam, judendom och kristendom. Påven tog sedan till orda och sade att det finns olika sätt att söka Gud på, men att en sak är säker: ”Vi är alla Guds barn!”
I Johannesevangeliet möter vi [dock] ett helt annat budskap: ”Men åt alla som tog emot Honom (Jesus) gav Han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på Hans namn” (Joh. 1:12). Den som inte tror på Jesus Kristus är inte ett Guds barn. Men den som tar emot Honom – hur eländig och usel han eller hon än är, vilka fördömelsevärda synder han eller hon än har begått – blir ett Guds barn med full arvsrätt i himlen (Ef. 1:11).
Den romersk-katolska kyrkan är alltså värre år 2016 än den var år 1517.
Lars Borgström
Präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet
Externa länkar till berörda bloggartiklar:
* Mikael Karlendal - "Torbjörn Lindahl ställer relevanta frågor"
* Torbjörn Lindahl - "Reformationsjubileum"
Kommentar av Kjell på bloggen "Unajuaje Niwega"
* http://unajuaje.niwega.net/off-topic/off-topic-9/#comment-41302
Se även svensktextad video om katolska kyrkans kris:
* http://rilspace.org/vid/cath-crisis/
