Publicerad: 2016-01-13
Får man avslöja den moderna hemligheten rörande människans djupaste problem, det som sitter i människans person?
Följande text är något av det viktigaste jag någonsin kommer att säga till mina medkristna bröder och systrar.
Människor skulle inte så besinningslöst hata och förakta kristna som säger bibliska sanningar om de inte förstod varför. Läs gärna den meningen en gång till. Vi utgår ofta ifrån att människor "inte förstår". Men när folk uppfattar något som mycket närgånget känsligt antyder det istället att de verkligen förstår, även om de inte alltid kan sätta ord på det. Men Guds ord har ord för det som är människans största och egentliga problem. Och det problemet är INTE att människan inte är informerad (i vår tid är det en ohållbar ursäkt). Inte heller är problemet att hon inte förstår (då bryr man sig inte).
Problemet är istället att ondska kommer ur vårt/människans inre, och att det är en del av vad och vem vi människor är. Och att det i sin tur leder till olika ställningstaganden och handlingar. I den ordningen.
"Ni som är onda" sade Jesus, åt sina kompisar. Vidare lät han förstå att "det som ... kommer från hjärtat... gör människan oren." och han understryker att "...en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd."
Det onda är således tätt sammanlänkat med Vad och Vem vi människor är till vår natur, som personer. Vår personlighet är ifrågasatt.
Och denna upplysning (ur bibelns lära), som inte skall förväxlas med vare sig "dom" eller "anklagelse", försöker jag inte göra någon medveten hemlighet av.
Istället är budskapet om problemet med vårt innersta väsen något jag medvetet vill lyfta fram, och som syftar till att peka ut mitt, ditt och mänsklighetens egentliga problem.
Dvs behovet av frälsning. Behovet av omvändelse, befrielse från verklig skuld, rening från synden.
Men att peta i "sovande" samveten, dvs att säga sanningar som ger sting som väcker upp sovande samveten, sådant kan väcka besinningslöst raseri.
Man kan väcka raseri på annat sätt också, tveklöst, men det raseri som sanningen om den mänskliga naturens fördärv väcker är av ett särskilt slag. När syndaren vaknar blir hon antingen förkrossad, eller går till anfall i ofta mindre smakliga försök att dölja den nya insikten, som är alltför smärtsam att bära om man inte omvänder sig.
Och detta är faran med att väcka folks samveten. Dvs att man måste inrikta sig på personen med sanningens budskap.
Jag försöker här gradvis vänja tanken vid det oerhörda. Nämligen att vi kristna inte alls vill ha väckelse! Detta eftersom vi ofta är livrädda för vad som händer om man väcker dem som sover. För då riskerar vi bli våldsamt angripna och ofta betraktade som idioter.
Men vi blir inte bara betraktade som idioter, eller någonting ännu värre, utan vi blir också totalt omöjliga som fullvärdiga deltagare i sociala sammanhang.
För vem kan väl ha med i gänget någon som när som helst kan påpeka, indirekt eller direkt, att du har ett fel i din personlighet? Ett fel så allvarligt att det har eviga konsekvenser, och att felet väcker avsky ("som ett orent kläde", säger Bibelns Gud) hos just vår kristna prudentliga lilla gud (bland många andra gudar), som har mage att komma med synpunkter på allt och alla. Och dessutom, framstår det ju som ett personangrepp. Dvs direkt kritik och underkännande av karaktären, våra goda syften och... ja, själva vår mänskliga natur.
Och som alla
förstår, folk som ens antyder något sådant kan aldrig förbli obemärkt bland människorna på grund av den "sociala koden" med vilken vi garanterar allas ostörda trivsel, vilket också ger oss möjlighet att fritt
röra oss tillsammans med denna världens människor och deras värdegrund. En värdegrund som
dock sällan på djupet är identisk med den bibliska kristna värdegrunden (om
än det kan se så ut på ytan ibland).
Men priset för det sociala frikortet är alltså de kristnas tystnad om människans djupaste problem.
I själva
verket kan man knappast tänka sig ett mer djupgående och kränkande
angrepp på personen och dess karaktär än det bibliska kristna budskapet.
Underkännandet är så djupgående att det inte ens förespeglar
möjligheten om eller ett hopp om att denna natur skulle kunna förbättras.
Endast ny födelse ges som sista och enda utväg.
Notera alltså att vi
kristna med sådan ledighet kan tala om "ny födelse" med mera, men ofta utan att förklara varför det är en
absolut nödvändighet för att kunna närma sig Gud.
Inte undra på att de tog livet av Jesus och apostlarna som framförde den typen av undervisning. Jesus började dock inte sin undervisning med att tillgripa personangrepp, naturligtvis inte. Men hans undervisning ifråga om behovet av frälsning avsåg alltid, som den rabbinska seden var, att erbjuda endast en enda på förhand avsedd slutsats hos åhörarna - i detta fall insikten om det egna fördärvet.
Men om de som fick öppnade samveten, och således mot bättre vetande valde att angripa Jesus istället för att erkänna stynget i sitt hjärta och fråga om en lösning på det intensivt medvetna och plågsamma problemet, då kunde det hända att Jesus "gick mer rakt på sak" och i direkta ordalag gick till våldsamma personangrepp mot hycklarna.
Beräkna kostnaden, sade Jesus. Jesus menade då inte kostnaden för att fara omkring och vara oförskämd med folk, naturligtvis inte, men väl kostnaden för det hat och den besinningslösa vrede som kan uppstå om man lyfter fram Guds sanning om oss människor, om vår fallna natur och vårt desperata behov av frälsning.
Den kristna bibliska läran, och tron som bygger på den, grundar sig bland annat på att en person BÖRJAR med att acceptera Guds underkännande av den mänskliga syndiga naturen. Det är en trång port, om man säger så. Men en del, både troende och icke-troende, blir som tokiga av om man påpekar denna viktiga och smärtsammaste av den kristna lärans sanningar. I det fall en troende får problem med detta kan denne behöva pröva sig inför Guds ord om dennes tro verkligen är den bibliska tron ("den tron" säger NTs grundtexter gång på gång, i singular och bestämd form. Dvs inte vilken tro som helst).
Luk 18:8 "...Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro [DEN TRON] på jorden?" frågade sig Jesus. [grundtexten inom hakparentes]
Låt mig upprepa att kristendomens budskap om befrielse alltså utgår ifrån ett för världsmänniskan djupt kränkande underkännande av personen (ett angrepp på personen), dvs ett maximalt känsligt budskap som man aldrig kan hoppa över om man vill väckelse. Jag känner väldigt få som vill verklig väckelse, men desto fler som under bedyrande av sin enorma kärlek till människorna hellre tystar sådant som väcker sting i människors samveten (dvs väcker medvetande om synden, något som Guds ande uppges vara djupt involverad i). Sådana riskerar i själva verket att stå som Guds fiender istället för uppriktiga följare och tjänare. Beräkna kostnaden sade Jesus.
// Rolf Lampa
