Publicerad: 2011-02-01
Konsensus är ett av IKEAs viktigaste koncept för att hålla samman organisationen och skapa förutsättningar för framgångar, men är konsensus alltid bra i alla sammanhang?
Jag har inte kommit med fred utan med svärd, sade Jesus (Matt 10:34). Det handlar om attityd när Jesus på detta sätt inbjuder till konfrontation.
Konsensus innebär att alla skall komma överens alldeles oavsett vilka olika åsikter och uppfattningar som möts. Exakt vad man kommer överens om är mindre viktigt, det viktiga är att komma överens. Det är detta som innebär en rak motsats till vad Jesus säger om svärd istället för fred.
Attityden som Jesus talar om är alltså ingen inbjudan till konsensus. Utan att vi kanske tänker på det blir vi som tillhör den tidigare kristna och "fredliga västvärlden" alltmer vana att undvika konfrontation. Det har blivit negativt att påpeka motstridiga tankar. Vi tillämpar nämligen ofta konsensus i skola och på arbetsplatser trots att konsensus inte passar så bra för att komma fram till samförstånd i alla sorts frågor, som till exempel åsikter om bibelns lära.
Intressant nog uppmärksammas i en artikel i Expressen att konsensus kanske inte är så bra ens i världsliga sammanhang. I artikeln "Därför sluter Sverige upp bakom Kamprad" lyfts fram hur konsensusandan på ett stort svenskt företag IKEA, en del av den Svenska stoltheten, riskerar att skapa en sektliknande atmosfär. Artikeln handlar om IKEAs grundare Ingvar Kamprad, 85 år som är starkt beroende av att ha folkets stöd.
Vid konsensus betraktas ofta en kompromiss som tillräckligt bra som "lösning" för att undvika att olika uppfattningar leder till öppen konflikt. Men detta betyder ofta i praktiken även att två olika uppfattningar tvingas ihop så att slutresultatet blir till en mix av båda, alltså en helt ny tredje uppfattning uppstår ur de två motstridiga! På detta sätt uppstår en sorts steg-för-steg-utveckling av ideér som liknar den mållösa evolutionsprincipen. En sådan stegvis process mot det okända inom tankevärlden kallas (Kants) dialektik, en hednisk metod för filosofiskt sanningssökande. Kants dialektik är till sin innersta natur själva motsatsen till evig och oföränderlig biblisk sanning.
I artikeln om IKEA berörs denna negativa aspekt av konsensus, nämligen hur alla till varje pris tvingas komma överens, trots den dialektiska osäkerheten om var man i slutänden hamnar om man ständigt kompromissar fram nya och nya "sanningar".
Ulf Boman, framtidsstrateg på forsknings- och konsultföretaget Kairos Future och expert på ledarskap och management uppger i artikeln att han "ser konsensusandan - att alla ska komma överens - som ett uttryck för den svenska Jantelagen." Detta innebär även bra saker, till exempel att Ikeas anställda "åker andraklass på tåget och tar bussen till konferensen."
- Fördelen är att de extremt lojala medarbetarna drar åt samma håll. Men det finns ett sektliknande beteende där nästan inga kritiska röster hörs, säger Ulf Boman. Han fortsätter:
- Den bild som Ikea och Ingvar Kamprad vill måla upp stämmer heller inte riktigt. Kamprad försöker framställa sig som fumlig och velig, men han är varken särskilt trög eller har svårt att fatta beslut.
Rödluvan och vargen således. Man anar att Boman menar att den starka ledaren Kamprads tafatta och snälla attityd är en del av en strategi att dölja de stenhårda nypor som används i verkligheten och att man inför utomstående därför försöker måla upp en bild av en menlös snäll gammal man.
I artikeln nämns även hur Miriam Salzer-Mörling i en avhandling "Identity across borders - a study in the Ikea-world" kallar IKEA för en "egocentrisk organisation", alltså en inåtvänd organisation som fokuserar på de egna synsätten.
- IKEA var så uppfyllt av sig själv. Företaget var sig själv nog och glömde ibland att titta utåt, säger hon.
Detta alltså om IKEA. Men även i religiösa sammanhang kan det vara på liknande sätt. I kristna sammanhang där det finns absoluta sanningar att slå vakt om kan konsensus bli ett mycket stort och viktigt problem. Sanningen är ju till sitt väsen alltid i konflikt med dess motsats lögnen och allt som syftar till att fördunkla denna sanning. Därför fungerar inte konsensus alltid så bra ifråga om lärofrågor i kristna sammanhang.
Jesus gjorde med sitt uttalande glasklart att han kom med ett åtskiljande "svärd" istället för att med kompromisser slå ihop det som inte hör ihop. Svärd är ett bildspråk för Guds ord som på liknande sätt som ett svärd delar upp saker i sanning och lögn, rätt och fel istället för att förena (syntes) eller kompromissa ihop sådant som inte hör ihop.
Bibeltrogna har under den kristna historien därför behållit en attityd som kännetecknas av Jesu ord - att likt svärdet dela upp saker i rätt och fel istället för att försöka smälta samman saker som aldrig kan höra ihop. Saker som aldrig kan höra ihop är sådant som enligt Guds ord är lögn eller sanning, rätt eller fel.
Om man som kristen frångår denna princip att hålla isär saker istället för att kompormissa ihop dem får man snabbt problem med sin bibeltolkning. Men när kritiska röster börjar höjas mot konstiga bibeltolkningar kan man i en grupp eller församling som nästa steg börja uppleva ett behov av att sluta sig och vända sig inåt för att undvika kritik och öppen prövning. Ett sådant beteende som att undvika öppen prövning är alltså typiskt även för religiös sekterism.
Även i Guds rike skall vi försöka uppnå enighet, men det viktiga är då VAD man samsas kring och inte ATT till varje pris tvinga fram "fred" med vem som helst eller med vilka åsikter som helst. T.ex. får vi inte gå i förbund (konsensus) med "dödsriket", eller "helvetet" som det kallas i vissa översättningar. I bibelns bildspråk finns nämligen "dödsriket" eller "helvetet" redan här och nu, alltså före historiens slut. ("helvetet", se t.ex. Jes 28:15, Upp 6:8, Upp 20:13 samt 14).
Rolf Lampa
Länk: http://www.expressen.se/nyheter/1.2310017/darfor-sluter-sverige-upp-bakom-kamprad
