Publicerad: 2011-01-09
Många kristna tror idag att församlingar INTE får öppet döma, tillrättavisa eller utesluta personer som begår grova uppenbara synder, men lär Bibeln verkligen så?
Många kristna menar idag att endast Gud får ta itu med "ogräs" i församlingen först när en "skördetid" kommer vid tidens slut. Med ogräs menar man då felande församlingsmedlemmar. Och eftersom vissa bibeltexter säger "döm inte" tolkas detta som att kristna inte får agera som "domare" i församlingen.
En text om ogräs som är viktig i denna fråga finns i Matteus 13:24-30. Om man uppfattar liknelsen om ogräset som att man inte får ta itu, före tidens slut, med församlingsmedlemmar som syndar öppet och bryter grovt mot Guds ord, till exempel för att inte oskyldiga eller sympatisörer skall drabbas, då uppstår en självmotsägelse i Bibeln. Självmotsägelsen uppstår då bland annat mellan Jesu liknelse om ogräset och det Jesus säger om hur man bör gå tillväga med en felande broder i Matteus18.
En viktig regel för bibeltolkning är att Bibeln aldrig motsäger sig själv. Om man uppfattar en bibeltext på sådant sätt att en motsägelse uppstår mellan olika bibeltexter, måste man undersöka saken mer nogrannt. Därför skall vi undersöka i denna artikel om det verkligen finns en självmotsägelse om detta i Bibeln.
Jesus ger i Matt 18 tydliga instruktioner i klartext om hur man steg för steg bör gå tillväga med en broder som felar. Jesu ord ger praktisk rådgivning om hur man håller ordning och dömer rätt och fel inom församlingen, inklusive extremfallet att en troende broder kanske måste behandlas som en icke-kristen person. Detta är nämligen vad "hedning och publikan" anspelar på i texten.
Men så i Matt 13 påstår Jesus att ogräns inte får rensas. Som motivering uppges att friskt vete inte av misstag skall råka följa med när man drar upp ogräs. Vissa menar att det Jesus säger här betyder att man inte skall följa vad han säger i Matt 18 om hur man tillrättavisar en broder. Men frågan blir då om Jesus verkligen talar emot sig själv och sina egna ord? Vi skall därför se närmare på vad klartexten om ogräset egentligen säger.
Det första man ser när man läser hela textsammanhanget är att Matt 13 är en liknelse, vilket instruktionerna i Matt 18 inte är. Att tolka en liknelse så att den upphäver påståenden gjorda i klartext på ett annat ställe är dock ingen trovärdig tolkningsmetod.
Matteus 18 är till skillnad från kapitel 13 en klartext som inte innehåller bildspråk, som ibland kan vara svårt att tolka. Texten om ogräset använder däremot bildspråk, men å andra sidan förklarar den texten själv de viktigaste symbolerna som används i texten!
En genomläsning av hela sammanhanget i kapitel 13 visar alltså att symbolerna förklaras direkt i texten. Jesus säger själv i vers 18 att "Åkern är världen"! (Matt 13:18)
Budskapet handlar således om att så ut "god säd", i världen, samtidigt som det påpekas att i världen kommer samtidigt även en mängd ogräs att blanda sig med. Jesus förklarade alltså själv för lyssnarna att han inte menade kyrkan eller församlingen utan världen när han talade om "åkern"!
Jesu budskap i texten om ogräset behandlar alltså sådant som rör världen, dvs att Gud skall döma världen ("åkern") och inte de troende. Gud skall alltså själv rensa ut ogräset i denna värld medan de troende istället skall rensa inom församlingen.
Kapitel 13 i Matteus evangelium handlar alltså om den yttre omvärlden medan kapitel 18 handlar om Guds rikes inre ordning i de kristna församlingarna. Och inom de kristna församlingarna är de kristna befallda att döma på det sätt Bibeln som helhet undervisar (se även artikeln "Du skall döma").
Det förnämsta exemplet på vår skyldighet att visa felande bröder tillrätta ger Jesus genom att först berätta en liknelse om ett "borttappat får." Jesus nämner 100 får, varav 99 stycken inte har sprungit vilse. Jesus börjar därmed sin undervisning om det som idag ofta kallas kyrkodisciplin eller kyrkotukt, med att tala om ett borttappat får (Matt 18:12) för att i vers 15 lämna symboliken och gå över till klartext om hur detta skall ske i praktiken inom församlingen. Den direkta undervisning om hur man sakll gå tillväga, och som görs utan symbolik, inleder Jesus med orden; "Men om din broder försyndar sig..." och så vidare (se vers 15).
Det övergripande perspektivet i Matt 13 om ogräset var alltså sådd i världen, samt att en skördetid infaller vid "tidens slut."
Jesus använder här ett stort perspektiv, nämligen slutet på världshistorien. Vi kristna kan inte acceptera allt i vår omvärld (världen är alltså storleken på perspektivet i Jesu liknelse) men Jesus visar att utanför församlingen kan vi inte ändå "utrota" allt ogräs och alla religiösa uppfinningar som inte verkar stämma med Bibeln. Däremot gäller Jesus befallningar om hur man rensar och håller rent inom församlingen.
Vi behöver alltså ta ansvar för en felande broder på det sätt som Jesus undervisar om i Matteus 18. Ingen enskild av oss kan i förväg komma undan med att säga att just min livstid är så placerad i "tidens slut" så att liknelsen om ogräset befriar just mig från plikten att just idag försöka ta vara på min broder.
Inte heller gjorde Paulus fel som lärde ut hur församlingarna skulle tillämpa Jesu undervisning. Se till exempel 1 Kor 5 som handlar om en man som låg med sin styvmor. Där framgår också av klartexten att symboliken med "surdeg" syftade på hela gruppen, eftersom Paulus talar om flertal när han säger att "ni" skall vara "osyrade" (vers 8).
Vi skall alltså verkligen ta vara på vår broder genom att tillrättavisa honom och även gå så långt som att utesluta honom om han inte själv förstår eller accepterar vad som är rätt enligt Guds ord.
När vi nu gjort klart att man verkligen inte kan tillåta vad som helst i Guds hus, och att liknelsen om ogräset inte gäller församlingen, kan vi tydligare se hur flera bibeltexter rakt på sak talar om att upprätthålla renhet i församlingarna. Några exempel:
"så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, (Fil 1:10)
Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond! (1 Kor 5:13)
Den vanligaste typen av "ogräs" som växer på vete-fälten i Israel kallas bland annat för "falskt vete" ("Bearded Darnel"). Darnel är giftig och förgiftningen upplevs som en "berusning" och kan vara dödlig. (se även Rajgräs).
Det uppges vara nästan omöjligt att skilja på äkta och falskt vete medan de växer upp tillsammans. Men när de båda går i "ax" så syns skillnaden. Rötterna sitter så tätt mellan de två sorterna att man inte kan riva upp den ena utan att den andra följer med.
Axen på det äkta vetet blir så tunga att dess strån böjer sig och hela plantan börjar sloka. Men de falska axen väger lätt och står upprätt. Det finns en särskild sorts bekymmerslöshet som betecknar dem som saknar en sann Gudsfruktan.
Rolf Lampa
rolf.lampa@rilnews.org
Mer läsning
