Publicerad: 2010-12-05
En genomgång av Luthers skrifter visar att han höll skapelseberättelsen som en av de viktigaste bibliska sanningarna.
Del 1.
Luther fick sin doktorsgrad i teologi vid Wittenbergs Universitet 1512 och den 31:a oktober 1517 spikade Luther upp sina berömda 95 teser på porten till sin kyrka. Därmed började den protestantiska reformationen. Luthers uppmaning och vädjan var att återvända till grundläggande bibliska sanningar.
En undersökning av Luthers skrifter visar att han höll skapelseberättelsen som en av de viktigaste. I denna flersidiga artikel (nya sidor publiceras dagligen) som baserar sig på en originalartikel av Paul Bartz redovisas Luthers syn på skapelsefrågans betydelse för den kristna tron, bibelns uppenbarelse om Jesus samt om en kommande ny himmel och och en ny jord.
När Luther läste Första Mosebokens text om skapelseberättelsen förundrade han sig över att Mose använde sig av så enkla ord. Luther var bekymrad över att många kommentatorer och skribenter hade förvirrat den klara beskrivningen av skapelsen i Bibeln.
Luther syftade på män såsom Lucretius (1:a århundradet f.Kr.) som i sina skrifter över ‘Universums Beskaffenhet' [2] angrep centrala koncept i Bibelns skapelseberättelse som rent nonsens.
Uppmuntrande budskap
Lucretius påstod att; ‘Det finns ingenting som någonsin kan skapas av gudomlig kraft utifrån ingenting’ ... ‘teorin att de (gudarna) avsiktligt skapat världen i all sin naturliga skönhet för människans skull... Denna teori... med alla sina åtföljande skönskrivningar är rent nonsens!"
Lucretius tankar bär vanliga kännetecknen på hedniska tankemönster (som sällan kan inrymma att allt har haft en början, ur intet). Det är Bibeln som uppenbarat åt mänskligheten att universum har haft en början och att allt har skapats ur intet (ex nihilo). Redan de allra första orden i vår bibel, "I begynnelsen...", bär alltså på nyheten att det fanns en begynnelse och att vi finns till för att Gud uttryckligen ville det. Detta blir då ett gott budskap människan om alltings orsak och livets mening och syfte.
Lucretius var en självutnämnd fiende till Skriften. Han sade att om alltings ursprung kunde förklaras på naturlig väg, utan gudar, så skulle människor bry sig allt mindre om rätt och fel, och skulle då kunna utvecklas fritt och göra och uppföra sig så som de behagade.
Äldre än Darwin
Redan under första århundradet före Kristus gick alltså Lucretius in på detaljnivå om hur livet hade uppkommit från icke-liv i en slags ursoppa (primordial "soup") och ägnade avsevärd tid åt att förklara livets långa evolutionära utvecklig från det enkla till det mer komplexa. Han beskrev ingående sådana detaljer som de miljömässiga faktorernas, t.ex. näringstillgångens, påverkan på utvecklingen av nya anpassningar.
Slutligen hade livet, enligt Lucretius, utvecklats ända fram till en slags tidiga föregångare till människan, "primitiva varelser med ett ramverk av större och solidare ben, fastsatta i vävnaderna med starka senor". "Dessa tidiga människor visste inte ens hur man använder eld, kommunicerar eller klär sig. De bodde ute i skogen".
Men, enligt denne skrivare från första århundradet före Kristus blev dessa varelser till den nuvarande människorasen genom många generationer av fysiska förändringar. Evolutionstanken har alltså alltså funnits långt före Darwin.
Luther var väl medveten om de Romerska evolutionisterna. Luther förkastade dock deras påståenden och citerade ofta skapelseberättelsen som exempel på skriftens klarhet och betraktade Genesis som Guds Ord utan förbehåll.
Luther uppfattade att världen inte var äldre än ca 6 000 år[4] men konstaterade att filosoferna (de evolutionistiska skrivarna) aldrig skulle acceptera detta eftersom de byggde sina föreställningar på ett mänskligt tänkande som är "Blint, dövt, okänsligt, gudlöst och vanhelgande i sitt sätt att förhålla sig till Guds ord och verk" [5]
Artikeln fortsätter på nästa sida, se länk nedan.
Redaktionen
redaktionen@rilnews.org
Referenser:
2. THE NATURE OF THE UNIVERSE, translated by R. E. Latham, Penguin Books, Baltimore, Maryland 1967, pp. 31 ff.
3. Ibid pp. 199-200.
4. L.W., Vol. 1. page 3.
5. MARTIN LUTHER, ON THE BONDAGE OF THE WILL, translated by J.I. Packer and O.R. Johnston, Westwood, N.J., Revell, 1957, p. 201.
Originalartikel "Luther on evolution" av Paul Bartz, översatt och bearbetad.
Navigation: